skiter väl i alla vackra ord
struntar och ignorerar alla blickar
när jag surt stirrar ut
kassörskan i affären

kör bil som en dåre
bryr mig inte om något är i vägen
svär som en osad överkörd katt
(om nu den jäkeln kan svära)

orkar inte vara instoppad i ett fack
säga vältänkta saker
och uppföra mig fint

för om jag så en dag
hoppar över den
är det min ensak.... eller?