Och en fotbollmatch kommer in i mitt medvetande. Ett spel vi inte kan åse, en sport vi aldrig stillatigande kan invänta utslaget ifrån. Denna gång en kvalmatch mellan Sverige och Danmark, denna gång en "roligan" som kanske tappat insikten att allt är ett spel, men på blodig lek. Som om våld skulle ändra en bedömning? Som om det någon gång fanns ett rättvist våld, ett våld som var rättfärdigat? Men frågorna handlar inte om idioten som gav sig ut på plan, utan om domarens beslut var rätt. Bor vi i ett land av barbarer?

I Rostock inramas G8 mötet av kravaller med hundratals skadade demonstranter och poliser. Det är ett möte som inte längre handlar om världspolitik utan om på vilken nivå folkligt politiska ställningstagande befinner sig: På samma intelligenslösa nivå såsom engagemanget inom fotboll. Som om, även denna gång, det fanns ett våld som var politiskt korrekt? Som om det politiska ställningstagandet idag inte längre har något berättingande, snarare en politisk identitet. Som om det inte längre spelar någon roll att man spelar de politiska krafter man bekämpar i händerna, när våld ska demonstreras på gatorna. Som om det fanns en ofattbart dum politisk filosofi: "Jag kastar sten, alltså är jag politisk aktivist."

Dessa dagar är sådana dagar då tron på människan försvunnit ifrån mig för en stund.