Ibland kan du inte nå mig, säger du.

Jag vet
För jag låter dig inte nå mig.

Jag kan inte
För då kommer du för nära.

Det gör mig rädd

Inne i mig
är orden stora och kloka

Men när jag släpper ut dem
blir de små och löjliga

Jag är rädd

Att du ska skratta

och tycka
att jag är barnslig

Men jag är inte barnslig

Bara rädd

För att du inte ska se
min rädsla
sätter jag på mig en mask
men den passar mig illa
och du ser igenom den.

Men du når mig inte

För jag har
stängt

De små löjliga orden
vaktar de stora kloka
Jag vågar inte släppa ut
något av dem

För jag är rädd

att du ska tycka
att jag är besvärlig
och dum
och vilja lämna mig.

Jag är rädd

att släppa ut orden
så jag hör dem
då kanske jag förstår
att det är

Du
som gör

Mitt
liv besvärligt
och jag vill lämna dig.

Så jag fortsätter
att stänga in mig och vara rädd
och hoppas
att i morgon
är en glad dag.