Jag tycker denna text är en väldigt bra historia, dessutom med många feministiska frågor att ställa sig, vilket jag kommer att vältra mig i nu.

- "Snälla killar får inte sex."

Nope. Lina väljer att ha sex med en grabb som gör klumpiga och respektlösa närmanden, som låser eventuella flyktvägar med underliggande uppsåt att "ta" henne med våld. Denne man "ger" hon sig åt, eller rättare sagt, tar hon.

Men låt oss för en stund vända på steken och föreställa oss den unge manlige läraren som får lika tafatta inviter ifrån en kvinnlig tonårselev. Att han har överseende med hennes eventuella förakt och uppnosiga attityd och ger henne en ordentlig omgång, det kanske vi kan svälja betydligt lättare?

Kan vi ha överseende med att Lina brutit upp med sin pojkvän och behöver någon som kan för stunden stilla hennes begär? Eller är det så att det anstår inte en ärbar kvinna att hänge sig åt sin lust, kanske inte ens erkänna att den existerar?

Hur väljer vi egentligen på att se på sex? Är det något vi tar och ger eller är det ett kommunikationssätt? Är Linas agerande med Ahmed i materialrummet en belöning, eller är det ett sätt att uttrycka sig själv om vem Lina egentligen är - en varelse med större sexuell kraft och erfarenhet än den Ahmed vill tro? I mina ögon vill Lina kommunicera och njuta. Ahmed vill bara bekräfta sig själv och sin machoimage. Han är egentligen inte alls intresserad av sex.

Tyvärr är det så att i vår patriarkala kultur är sex en handelsvara, den är samlingsnamnet för ett tjänsteutbud som är omsatt i diverse valutor. Oavsett hur Lina gör, hur hon än trycker ner Ahmed till en slav för hennes lust, är det ändå Ahmed som i omgivningens ögon chashar vinsten. Han får sin belöning, inte i sexuell njutning, utan att i sitt sociala sammanhang "fått till det" , dessutom med lärarinnan.

Kan vi klandra Lina för att hon väljer att ha sex med Ahmed? Sviker hon sina kvinnliga ideal i den stund hon knullar med en som valt att tvinga till sig sex med henne?

Är jag en vidrig person ifall jag idkar sex med en manshatande strukturalist som anser att män är djur? Är jag dömd till en tillvaro bland samhällets lägsta ifall jag utför oralsex på en kvinnlig nynazist? Tillerkänner jag en nedvärderande syn på mig själv som man om jag ger mig till en sådan kvinna? Kan vi på samma sätt kräva av en kvinna att hålla hårt på sin kropp, mot dess vilja, för att den man hon är intresserad av har en allmänt vidrig kvinnosyn och är färdig att luderförklara henne i det ögonblick han spridit sin säd i henne? Finns det på så sätt ett hederscodex (imaginärt huckle?) för varje kvinna att följa? Ett codex jag inte finner lika uppenbart hos det andra könet, i alla fall inte hos macho-män.

Och så ett kärt ämne för mig: Machokulturens mindervärdeskomplex

Ahmed kan inte svälja Linas sexuella drift. Han kan inte heller relatera sig på ett normalt sätt till sin egen, utan måste genast förvrida det som hände via skolgårdens ryktesjargong till något helt annat, till något där han är den som skrämmer och har makten, dessutom med inslag av våld. Han måste dessutom skända det som skett genom en lortig omskrivning och skolgårdsoffentlig proklamering, nerlusad med ett klassiskt madonna-hora komplex . Ett skeende där han på något mystiskt sätt själv är immun. Han äcklas av Lina och undviker henne, skrämd av vad som egentligen finns hos det andra könet. Och där skönjas Macho-kulturens inneboende dubbla botten, där den egocentriska manliga sexualiteten framhävs, men där de sexuella aktiviteterna skändas och föraktas. Och där en jämnbördig, eller oftast övermäktig, sexuell kraft hos det andra könet ses som onaturligt, äcklande och måste i värsta fall bekämpas med våld. För i machokulturen är det mannen som identifierar den sexuella kraften. Där har mannen sexuellt monopol.

Kvinnor får lida för detta genom att på ena sidan ständigt provoceras och uppmanas till sexuella aktiviteter, och andra sidan skändas och straffas när de väl hänger sig åt det.

Som man får jag också lida genom machokulturen för att jag blir sedd som en oansvarig sexuell person med en nästintill infantil drift. Jag möter misstänksamhet och ibland rädsla ifrån det andra könet och får ofta information via ord eller kroppspråk att jag ska inte tro att jag är något. För en machoman är detta något som bekräftar hans manlighet och inte alls en belastning. För honom finns det ett mål i att betraktas av kvinnor med visst mått av skräck, lätt omskriven till skräckblandad förtjusning.

Ett intressant inslag i texten är också det faktum att Ahmed blir oskyldigt dömd. Eller blir han det? Vad hade hänt ifall Lina bestämt sig för att inte visa sin egen sexuella kraft och förmåga, ifall rädsla fyllde henne istället för kåthet. Vad var Ahmed syfte med att låsa dörren? Samhället ivrar för att straffa Ahmed, men i tankarna har de redan dömt Lina. Den feministiska kampen har på så sätt förlorat mycket i sin väg ut i samhällsinstitutionerna. För, det som är menat till försvar för kvinnors rätt, har blivit en ensidig förklaringsmodell för att upprätta den urgamla hedern. Lina ju trots allt ett offer, oavsett vad hon själv erkänner. Ett värnlöst offer, utan egen sexuell vilja. Det är så offentligheten vill framställa kvinnan. De patriarkala attityderna finns därigenom fortfarande kvar, under pärmar, paragrafer och protokoll.