Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nakna själar

 

Från en livlös lina

de faller en efter en

till evighetens

land

 

När mina själars förfäder faller

det sjunde inseglet är öppnat

mannen utan namn

talar

 

Nakna själar

ända till slutet

avgudande dig

trots detta

mot mig

ryggen du

vände

 

Alla dessa personer

samlade omkring

ber om förlåtelse

utan själ

 

Mannen utan namn

förevigt bärande djupet

rösten bakom ordet i mitt namn 

 

Längs bergväggens klippa

klättrande i sökandet

efter min skugga

jag sluter mina ögon

svävar iväg 

till landet

någonstans

 

Finner mig själv

insluten i berget 

ögonen vill inte tro

men ansiktet kan se

 

 

 

 

 

finns inga ord

 

 

 




Fri vers av Horatius
Läst 778 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2007-08-15 11:05



Bookmark and Share


  SylviaPlath
Otroligt bra skrivet! tyckte myckert om den sista meningen, det \"finns inga ord\" den säger verkligen mycket, den ger en en sådan stark kraft/känsla i slutet av dina fina meningar om själars upplevelser med varandra.
Mycket bra skrivet ännu en gång!
2007-11-13

  coffe
du rivstatar med ord som inte är av denna jord och du slutar med en känsla av att aldig få nog

..mäktiga ord..c
2007-09-30

  PPQ
riktigt bra förresten grattis till att du blev utsedd till mest läsvärd igår välförtjänt
2007-08-19

  charlotte hedendahl
Mycket stark och suveränt bra!
2007-08-18

  drakbruden VIP
Nu har du överträffat dig själv! Bravo!
2007-08-15

  Maria Zena Viklund
mycket vacker!
2007-08-15

    Noyle
väldigt vackert!
2007-08-15
  > Nästa text
< Föregående

Horatius
Horatius