det var bara en viskning i förbigående
men orden bet sig fast inom och innan kromosomerna ens hunnit reagera hade de alltför påkostade kläderna fallit och naken hud smektes av vind sol och regn

men ingen var där
ingen verkade orka engagera sig i om det fanns skavanker under klädernas palats

sanningen landade i pannan lika lättförståligt som brysselkålens osannolika struktur

födda nakna och ointressanta ut till en tomhet det oftast tar ett helt liv att fylla med engagemang trots att vi inte har lust egentligen
och med alltför många alternativ
så inser vi sakta att ensamheten kommer och går och det är först när vi lär oss att uppskatta den rymd det innefattar vi skulle kunna njuta men då får vi inte en minut till övers för oss själva utan måste värja oss mot andra likatänkande

det är då vi låser vår dörr och bedövar våra tankar med teve och annat smått och gott som i all oändlighet poppar omkring i vår syremättade atmosfär ända fram till den dag då orden kommer igen

jag vill se dig naken

viskade lika sött som i ungdomen känns de lika självklara som den nu alltför fårade huden som slappt omger vår kropp till ingen nytta