Hon kom från stormen
springande
i mörkret
av tunga steg
och önskade ivrig att de
endast vore
hennes egna

Steg att återvända i
att se tillbaka till
utan rädsla
och vrede

Upplyst
hennes hår
i åsksken
och färgad av en ny 
gryning

Jag tog henne
i min famn
vaggade
i takt med
mitt hjärta

Hon kom från stormen
och log
bländade åskänglar
och skrattade
åt livet igen

Jag är tafatt
och förvånad
när hon
tar min hand

Kanske är jag fel
kanske inte där
jag borde vara

Men jag känner inte längre
det hårda regnet
som faller tungt
därute