Väktaren blickar ut

stormande hav

känslor inom

tidens val

Ljusets kägla

vandrar runt om

väktaren känner havet inom

sin älskade sång

Havets ärr över sin hud

vittnande om visdomens dur

genom tiden

givits

Där han står vid havets kant

blickande ut

mörka moln

rullar in

Skepnad av tiden vandrar in

sin älskade han ser

sträcker ut sin hand

meden vågen 

hans famn

smeker