Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Alltför mångas verklighet

Går där så ensam

vid skolans skolgård

 

Ser de andra barnen leka

sitter ensam på parkbänken brevid

 

Ingen som frågar

"Vill du vara med"

 

Tänker

"Det är något fel på mig"

 

Det måste det vara

 

Rasten ringer in

 

Dags för jympa

spela basket

 

Alla blir valda

utom en

 

Ingen vill ha henne med

 

Hamnar i ett lag

många sura röster hörs

"Varför ska hon vara i vårat lag?"

"Vi vill inte ha henne med"

"Hon är urdålig, vi kommer att förlora"

 

Sätter sig på bänken istället

tårarna bränner innanför ögonlocken

 

Tankarna

"Jag är värdelös, oviktig och urdålig"

mal hela tiden i hennes huvud

 

I omklädningsrummet efteråt

handduk och kläder försvunna

 

Hittar kläderna i papperskorgen på toaletten

Handduken med, fast i toaletten

 

En lektion kvar på skoldagen

 

Svenska

 

De ska läsa högt ur en bok

var och en

 

När det blir hennes tur

hon börjar läsa

röster hörs från de andra

"Vi hör inte vad hon säger"

"Prata högre, kan ingen annan läsa"

 

Hon blir rödare och rödare i ansiktet

skäms för att hon inte kan läsa högre

vill bara sjunka genom jorden

 

Äntligen

skoldagen slut

tar sina kläder och sin väska

lägger ner böckerna hon har läxor i

springer ut från skolsalen

 

Möter de andra

de tar tag i hennes väska

springer iväg med den

slänger den i närmaste soptunna

skrattar åt henne

 

Säger

"Vilken sopa du är"

"Du bor väl i soptunnan, eller hur?"

 

Tårarna börjar rinna

hon vill bara hem

slänga sig på sin säng

 

Går tyst mot soptunnan

tar upp väskan

 

Känner en putt

ramlar ner på marken

känner en spark mot magen

mot benen och armarna

stänger av sina känslor

 

Ligger kvar tills de andra gått

ensam, kall och rädd

reser hon sig upp

 

Springer hem

till trygghetens hem

stannar inne resten av dagen

vågar inte gå ut, rädd för att de ska få tag på henne

 

Slår på datorn

har fått ett mail

öppnar det

 

"Du är så otroligt ful, vänta bara tills i morgon

du kommer inte undan, vi kommer att få tag på dig"

 

Slänger sig på sängen

gråter

 

Undrar

 

VARFÖR JAG?




Fri vers av Cajsa
Läst 219 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-05 17:34



Bookmark and Share


    marhyr
den här texten berör enormt mycke, vi alla känner nån som blivit mobbad. du beskriver de på ett bra sätt. du är bra... :)
2007-09-11

    Lindizz
Mycket gripande och sorgsen text du förmedlar dina ord på ett djupt och ingående sätt att de verkligen känns...det är så hemskt att det ska vara såhär för många..bra skrivet!
2007-09-06

    Bodil Sandberg
Det finns ingen som helst anledning till att du behöver motivera varfördu skriver ofta om mobbing tycker jag...har man varit med om dessa saker...måste det UT på nåt sätt...din smärta din övergivenhet...det du kämpat med så ...och många av oss kan känna igen sig i bitar av det...du förmedlar så fantastiskt gripande hur livet kan vara när det verkligen är ett tomt hål!!!Bokmärker!!!!
2007-09-06

    eva m h
Så hemskt,så smärtsamt,så vidrigt!
Att så många blundar??!!
Bra att du sätter ord på detta!
2007-09-05

    Maria Malm
Så förskräckligt ska ingen behöva ha det.
2007-09-05
  > Nästa text
< Föregående

Cajsa

Mina favoriter
Avskedet
Vet du om
din sorg