Han berättade

att det inte fanns någon fara

ok att vara rädd

där vi stod

i rummet

av träd

Med sina ögon

vackra av hans mörker

blickade in

i min värld

den jag levt

medan moder jord

vandrat åtta varv

runt sin moder

Det går att leva

utanför rädslans gränser

se på mig

mitt liv

enligt min

mening

Hatad av många

som älskar min sång

vad finns att bry sig om

rädslan skall inte styra

mitt hjärtas sång

är ok att du gråter i moll

Så öppna din port

låt dem se ditt hopp

då de vill hindra ditt lopp

be dem då sända

sin bästa

av sin sort

För vad finns att förlora

de kan aldrig stjäla

ett hjärta som ditt

det är endast ditt

du vågar

beröra

mitt

De med avund dömer mig

med avund

den svartsjuke stämplar mig

som svartsjuk

Men vad gör det

deras liv

är inte

mitt

Så jag ser mot dem

visar min kropp

med ärren som gett mig

hopp

berättar

att svartsjukan de ser

är inte min

Min svartsjuka de inte vill möta

trots deras önskan

för den skulle förgöra

dem alla

jag ler

i mötet med dem

älskar med min kropp

svartsjukans mörka korp

Då jag slogs

mot min korp

en korp

som hatade min vekhet

ansåg

att jag inte stod upp

styrd av omgivningens förlopp

Min korp

hackade ut mina ögon

klöste min kropp

jag halshögg mig själv

ovärdig min kropp

medan korpen grät

över min kropp

Tills jag en dag vaknade

hade fått nog

såg min kropp

ville inte lemlästa

min korp

lockade honom

till mig

Lovade honom

min korp

att aldrig igen

förlora min själ

Så därför min vän

trots att jag är din ovän

döm mig aldrig som svartsjuk

för du känner inte min sort

och du vill ej bli ovän

med min

korp

hans väsen speglar endast en själs korp