Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

aska


det är jag
som sätter kanylen
i armen
i tatueringens mitt

det kommer döda allt
som är vackert
i dig

du vet
allt det där
du tränat upp

vi har inget
emot oss längre
allt vi gjort
allt de sagt

en påhittad historia

de döda har öppnat
sina vägar

framåt kamrat
framåt
trottoaren är uppbruten
för hand

lyft mig inte
jag bär dig
släpar kroppen
den sista biten

vi låter gravarna vara
som vi lovat
de tysta gårdarna
har övergivits
det är över nu
här är jag född

röken i tunna slingor
är inte från fabriken
det är något annat
som brinner

fattiga
och själlösa

de har blivit som en
enda kropp

av askan ska det
byggas nya städer
andra värden

handen är tung
handflatan
ett pappersark
det sista

snart kan vi inte
komma längre

den minsta flickan
hoppar också
svävar
fallet som dämpas
ljudlöst

aska

det börjar om på nytt
jag vet det
vänta bara
tills det är dags

ser du
allt är över oss

verkligen över

och vi tar med allt
som de har

allt som gått förlorat




Fri vers av Anna Frölander
Läst 911 gånger och applåderad av 22 personer
Utvald text
Publicerad 2007-09-27 16:34



Bookmark and Share

  Carola Zettergren
ENASTÅENDE!!!
2009-02-28

  Paedur
Den är stark som en smäll på käften och ändå sitter jag här och ryser ända ner på benen av dess närvaro, dess bittra hemlängtan och dess vackra, sorgsna brutalitet. Men du finner en framtid genom röken och de brutna vägarna. Du har skrivit något mästerligt här som jag berörs av.
2008-01-02

  Bjarne Nordbö
Vad ska jag säga. Sitter frmför skärmen och KÄNNER. Det får bli nog.
2007-12-07

  asplausibelt
Om du bara visste vilken skillnad det är att läsa den här när man är hög på punkrock. Plötsligt var den bara så på riktigt. Profetia och historiebeskrivning på samma gång. Det är alldeles för sent för bättre kommentarer än så, men riktigt, riktigt bra!
2007-11-17

  Carlita
tung poesi som kräver omläsning på omläsning, man vill inte missa det viktiga häri

gillar dina formuleringar rakt igenom men blir särskilt svag för

röken i tunna slingor
är inte från fabriken
det är något annat
som brinner

du snuddar vid något. mycket fint komponerad, spännande och tankeväckande text
2007-11-13

  Sanchez VIP
spännande poesi
jag har själv för länge sedan förlorat mig själv så att det känns som om jag ser mitt eget spöke i dina ord här i askan i ett slags \"once upon a time\"-historia
visst, på det stora hela så uppfattar jag dikten som politisk eller antikulturimperialistisk men det är bara när man plockar isär delar av dikten - helhetsintrycket är mycket bredare med askan som den främsta associationen som binder samman alla tankar och bilder som din dikt producerar, ja liksom tänk... Aska
2007-10-10

  Död Mans Hand
så mycket innehåll att man int vet riktigt vad man ska kommentera, men jag gillar skarpt stilen-avvägningen-formen och innehållet.

det känns som huvudtankar från ett sinne blivit orden och man ser många undertankar, bitankar bakom varje rad.
nuet-kretsloppen-gatloppen...
de asplöv som darrar i dagens vind blir framtidens kompostmaterial till mull för nya frön.

tack!
2007-10-01

  coffe
vasstunga, starkt o mäktig med inledning som en storm och slut knorr av stiltje..ett mästervärk..c
2007-09-30

  aberatio
Stark text
2007-09-29

  Christer Eriksson
Får man älska rader så gör jag det nu. Inledningens motsägelse i ..
” det är jag
som sätter kanylen
i armen
i tatueringens mitt

det kommer döda allt
som är vackert
i dig”
Du liksom vänder på min förväntning. Jaget som lurar duet. Han och hon eller hon hon och han han. Du sätter dig inte på den goda sidan utan helt krasst bara, jag är förgöraren vill du förgöras. Efter detta är man mer beredd men ändå överraskas jag när duet och jaget bytts ut mot vi och dom i..
” vi har inget
emot oss längre
allt vi gjort
allt de sagt”
Och kanske ska man börja hoppas lite på tvåsamhet och jag gör för du blir vackert ful i stycket som jag läser som kärleksförklaring med svagt anti för just kärlek. Men ändå, detta hopp..
” lyft mig inte
jag bär dig
släpar kroppen
den sista biten”
Vackert. Hur man inte lyfter upp varandra man drar varann efter asfalten och vad fan gör skrubbsår i kärlek. Inte ett skit.
Vidare så väver du in allt och jag skulle egentligen kunna citera hela dikten som är så genomärlig. Livets underligheter omringat av den sjuka jorden. Varför ge upp, varför älska när fabriken uppfostrar oss till att läsa Marklund istället för dig eller Bob Hansson. Allt omringas av världen, av beslut. Egna och andras. Denna dikt är stor, grym och allt det där. Tack, kanske kommer jag till Nyköping någon gång och älskar dig livet ut. Bara drar runt dig. Leve Svavellivet...
2007-09-28

  Nina V A
men crazy machine
jag var ju inte klar i min kommentar när den svalde orden
du viker ark och jag kikar mot vecken
\"framåt kamrat\"
skulle faktiskt kunna citera rakt igenom och läsa igen och citera igen
du väcker, triggar och jag gillar alles
tonen, aska, aska, allt som gått förlorat
2007-09-27

  Nina V A
Du snittar upp
tvärs över
\"trottoaren är uppbruten\"
välter visdomsfåror i plöjda rader
\"lyft mig
2007-09-27

  Bodil Sandberg
Oj så tungt men så gripande min vän...och anar jag inte en ljusning där mot slutet ...alltigenom en snygg skrivelse!!!!!
2007-09-27
  > Nästa text
< Föregående

Anna Frölander
Anna Frölander

Mina favoriter
pistol