Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är sant som ärkebiskop Cormac Mac Cullenen sagt i gamla tider: Den vise, när han nått femtio år, skall ej mera gå vettlös av starkt rus, ej heller rasa i älskog i vårnätters kyla, ej heller dansa på sina händer” (Frans G. Bengtsson ”Röde Orm”)


Femtio år - sonett tillägnad Carola Zettergren

Så snart det tystnar, ungdomsårens brus,
grå falnad aska där det flammat bränder -
det märks att tiden har små vassa tänder
som gnager hårt på själens slitna hus

Ack, aldrig mera starkt och vettlöst rus
och aldrig mera yster dans på händer
och åtrå het, som marsnatts måne sänder,
får inte stillas under stjärnor utomhus

Men julis hövolm har än sitt behag,
sen får det räcka med en måttlig fylla
och handdans utan bitterhet försakar

den vise, som sig böjt för livets lag -
det är rätt skönt att på sin ålder skylla,
när nöjen kostar mera än de smakar




Bunden vers (Sonett) av papillon
Läst 434 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-10-14 06:43



Bookmark and Share


  vera gade VIP
och svagt öl går ockå att dricka-- har jag hört; sa Röde Orm när det starka var urdrucket av gästerna.
2008-04-10

  AllNamesRTaken
Du har ett fantastiskt grepp kring känslan i dina dikter som du håller hela vägen. Orden väger som de skall med lätthet eller tyngd men alltid med ålder.

Jag är verkligen ispirerad av ditt sätt att välja ord och skapa rim utan att någonsin få det att kännas krystat utan endast tidlöst.

Skall verkligen lära mig här.

Starkt jobbat!
2007-10-16
  > Nästa text
< Föregående

papillon