Vi byggde broar, älskling

såna där av asfalt och armeringsjärn

Det hade varit bättre

om de byggdes av löften

För sen klev vreden över

järnskodd utan respekt

Vi byggde vallgravar, älskling

i skydd mot omvärlden

men missade själva poängen

med socialt nät och vänner

Sen bodde ensamheten där

som vårt enda sällskap

Vi byggde drömmar, minns du

om oprövade vingar

i hopp om att förverkliga dem

Som att gjuta sandslott i betong

Men kvar blev grus och hopplöshet

och två enskildheter av varann