Den gatan var solfärgad
i rött blev den sedd
ögonglitter ifrån tysta män
fyllde käftlösa tankar
o dolda händer i knut

Den stunden var förgjord
med en svans av önskan
om att icke bli gjord
belyst och gömd
under en blodröd sol

Den tiden var blind
med utstuckna ögon
av egen hand
till knäna smord
av osett blod

Jo , du skulle fylla ett hål
i armén av tysta män
Du skulle knyta din hand
om trygg lydnad, styrka och skräck
fjättrad, kall och stum

Men du valde vansinnesskrik
i takt till förgörelse
skild ifrån liv med snittad ven
skyld , glömd o tömd i ett sken
av en blodröd sol