Hur gärna du än vill kan du inte
följa med mig på denna promenad.
Jag har bestämt att det är dags att
sluta gömma mig bakom en svår fasad.

För att kunna göra det måste jag
söka mig djupt in till min innersta vrå.
En plats där ingen kan påverka,
en värld där jag inte går att nå.

Där ska jag lämna ångesten över
den jag blev och över det jag gjort.
En vishet har så sakta börjat gro,
det är början på nägot väldigt stort.

Över är sökandet efter lyckan,
hos andra - överallt och ingenstans.
Jag borde ha vetat hela tiden
var någonstans den alltid fanns.

Berättar så att du ska veta vad
som händer och att du ska förstå.
Utan ytterligare förklaring vill jag
nu att du låter mig sakta få gå.

Aldrig mer kommer jag tillåta mig
att bli en fjäder i hatten.
Jag avsäger mig rätten till tronen
som drottning över natten.