Fjärran, fjärran barndomens ljusa gårdag
nära, nära uppbrottets timme ser jag
bladen dala, hösten är kommen till sist,
strandgräset visset

Löven glider lysande gula medströms
Karons gamla roddbåt är sliten, bondblå,
inte svart, som myterna alltid påstått,
blåmålad och trygg

Någon tycker kanske att huset verkar
mer än lovligt öde och knackar - knack, knack
Dörren olåst, kattmaten torr på sitt fat,
livslukten saknas

Bortrest, avrest, inte här. Rocken hänger
visserligen krokad men innehållet
lyser med sin frånvaro, jag är borta,
slutligen avrest