Till mitt barn

Alldeles som av sig själv klättrade solen
upp längs trädstammarna
och du började gå.

Om du var en visa
skulle jag sjunga dig stor.
Det skulle vara enkelt
att ge dig mina lungors fulla kraft.
Men du grep mig djupare,
sökte mot bröstet
och hjärtats förgreningar.
Du blev en resa jag aldrig skulle ha vågat,
om du inte fanns.

Fri vers av Sara Boström
Läst 612 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2007-11-16 20:19

Skriv ut
Spara som PDF

Markattan Vacker, bildrik poesi till ett älskat barn. 2008-01-23

Ulf Lagerholm det här är några mycket starka och vackra rader - speciellt slutdelen griper tag och leder till kontemplation - tack - 2007-11-18

sunnanvind Väldigt fint och gripande...Applåder! 2007-11-18

Dessie 35 oj blir tårögd djupt rörd inombords 2007-11-18

charlotte hedendahl Så vackert och kärleksfullt,formulerade rader! 2007-11-18

Ola Rydberg Jättefin och känslosam poesi 2007-11-18

© anakreon Moderskapets fantasteri i gripande och gripbar form. Applåd! Carl-Erik 2007-11-18

smuts vilken finstämd text du skapat. Jag tycker om den jättemycket. 2007-11-18

Regina E Så vackert skrivet om barnet och solen som klättrar! Kärleksfullt och fint. 2007-11-18

Sofie Viktoria Jag blev tårögd! Den här berörde mig djupt. 2007-11-18

Maria Zena Viklund vackert! 2007-11-18

-Ulla Tilemo- Kärlek kärlek kärlek. . . . så vackra ord ur ett modershjärta! Lyckliga barn som har valt en sådan mamma! 2007-11-18

Amoreboy måste vara en underbar resa...man skulle vilja erfara!!fint 2007-11-17

Michaela Dutius Underbar text...du blev en resa som jag aldrig skulle ha vågat om du inte fanns. Sanna symboliska ord. 2007-11-16