Hon lägger sig på marken
gör sig själv till asfalt
men hon vet
att i hennes asfalt
finns det inga
asfaltsblommor

Alla går förbi henne på gatan
ingen ser henne
ingen hör henne
ingen lägger sig bredvid
ingen lägger sig på

Det regnar på henne
det regnar från henne
men det rinner bara av henne
som det rinner av gatan
Den är van
Hon är van

Asfalten kysser henne i ryggen
vill att hon ska resa sig upp
gå sin väg
låta asfaltsblommorna födas




men hon vet
och gatan vet




att hon har redan blivit asfalt