det är inte hur du rör mig
hur ditt skinn samlar upp
fibrer från mina känslor så
att det bränner hål
på dina fingertoppar

det är inte hur dina andetag
brister mot min hud och låter
fragment av dig sjunka in
mellan mina revben

det är inte hur du smeker
dina stämband med en röst
som får min polaris att smälta
och lämna droppar i din hand

det är

hur du ber mig att gå
hur dina käkar maler sönder
alla ord och alla känslor
som om du tuggar sönder
vårat kärleksavfall

och det är

hur jag alltid hittar dörren;





dörren tillbaka in