Nu kantar isen vinterälvens strand
låg middagssolen tänjer stråets skugga
Så mödosamt får fiskaren sig hugga
ett vattenhål i arktiskt fruset land

I söder flammar solnedgångens brand
nu ter sig livets villkor bittert njugga
Man tänder trögt och fumlande sin snugga
med fruset stel och röd och valen hand

Men solen finns, på jordens varma sida
där fläktar nordanvindar ljuvligt blida
och salta vågors vita stränder locka

I luften anas heta starka lukter
från trädens alla mogna söta frukter
som elefanter eftertänksamt plocka