En tår?
Förlåt men jag kan inte hjälpa,
tar inte kontroll över min sorg
och om tårar inte kommer ut så
fryser de till is i mitt hjärta
en kram då?
förlåt att jag den inte kan besvara
men mitt värde för mig själv är långt mycket lägre
tillåter mig inte att existera
en komplimang?
förlåt att jag blev arg för dina vackra ord
men jag har lärt mig att inte tro på allt som sägs
ett egenvärde!?
förlåt men jag har aldrig lyckats bygga upp något sådant
jag bara finns men vet ej varför
jag har säkert bra sidor men jag har gömt dem för mig själv
kan inte se, jag är blind...
ett RYCK DIG I KRAGEN DÅ???
förlåt men jag vet inte hur man gör när man mår bra
kan du hjälpa mig?
eller... äsch! strunt i det...
jag klarar mig nog det har jag ju gjort hittills...
är det självömkan du bär?
Förlåt men, Nej jag vill inte tro att det är så,
det känns som vilsenhet
och hopplöshet
att vara präglad av jantelagen
avsaknad av goa, trygga och stabila och snälla människor...
men visst! det kanske är just det som kallas
självömkan??
Men jag väljer att kalla det för sorg.