Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Din mor

 

Mhmm mhmm

långa vida vägar sträcker sig framför mig

småsten far åt alla håll

dina steg hånar mig

men jag ser inte på dig

fortsätter att mhmm mhmm

nynna på världen

 

säg mig vilken tonart använder jag

säg mig är jag sorgsen eller glad?

 

Långa vida himlar sträcker ut sig

längs min värld så svart, så grå

så sprucken, så långt ifrån himlens blå

men jag har inga vingar

jag kan inte flyga

jag kan knappast sjunga

eller gråta

kan knappast spela på min harpa

med blödande fingertoppar

vilka du bet av i ett ryck

min hand var inte nog

du slet sönder mitt hjärta,

fyllde mina lungor med betong

och min strupe med cement

 

Du din djävulska man

jag hatar dig och

i mina drömmar mördar jag dig så extremt

att jag nästan kan inbilla din mor att du är död nu

men du kommer alltid tillbaks

och hon kallar mig för kall och död!

 

Du och din förbannade värld är så röd

jag önskar att det var Du som var levande död!

 

Håller min moders hand

du ber om en andra chans

min mor hon ler lika korkad som mig

hon tror säkerligen även hon

att du kan rädda mig

Jag nynnar nu mhmm mhmm

 

Säg mig Varför är vi så korkade, moder natur

Vi uppskattar dig ej säger de

Fader sänd din son till oss igen

för vår räddnings skull

Älska mig pappa, älska mig!

Låt honom frälsa oss igen

ibland behöver vi mer än ett slag

för att förstå

 

vad som är på riktigt

 

men jag fortsätter att nynna

tills den dag jag lärt mig

att Ingen kan lita på dig

 

Vi drabbas samman om en evighet

farväl till dig Fader farväl




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 234 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-27 21:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*