Solen sken över hans axlar den första dagen ni sågs
Ett leende som aldrig upphörde att ståta
Djupt därinne inbäddat hans hjärta låg
Under hans ögon som lovat att aldrig gråta

Ni vandrade alla dagar med begäret i era bröst
Över skog och längs kust gick era steg
Han var någon som lovade sommar, inte höst
Han pratade om allting, där andra män de teg

Han anade din skönhet, han anade din hand
Du fick ett år som ingen annan fått
Fyra spår blev till två på deras strand
På himlen lyste inte längre allting längre blått

Solen som sken över hans axel och hals
Du ser den även när han går ifrån den
Han vände sin rygg mot sitt livs chans
Han som en gång var din bästa vän