Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

avsked


vid vägskälet
dröjer jag nära dig
i stilla väntan på soluppgången

medan himlen färgas röd i öster
omfamnar jag dig
redo för avsked och uppbrott

solens första strålar
skimrar i daggvått gräs
så lever hoppet i mina tårar




Fri vers av Rublev
Läst 809 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2005-07-19 12:02



Bookmark and Share


    vide
tycker om det hoppfulla slutet som ändå finns
2008-01-30

  Peppe11
ÅHH, DENNA MÄRKS, OCH DENNA KÄNNS.. SOM EN STOR ENSAMHET,OCH SOM ETT PAR RADER SOM VAR TVUNGNA ATT SKRIVAS... YTTERST VACKERT..
TACK P.
2007-12-13

  himlens hemlighet VIP
så är jag här igen...svårt att slita mig...
2005-07-27

  himlens hemlighet VIP
gör ont i sitt vemod...eller kanske bara mod...vacker
2005-07-24

  Cinemiracle
Underbar i sin enkla och självklara formulering av kärlek och saknad. Rakt in i alla älskandes hjärtan.
2005-07-21

  eee
Avsked tycker jag inte om, att behöva skiljas fån någon man älskar.......
Men du skriver "redo för avsked och uppbrott". Något jag tycker är stort och viktigt och strävar efter!
Älskar intensiteten i denna korta dikt, mycket bra!
2005-07-20

  Mats L.
Fint skrivet om att skiljas från ett hjärta
2005-07-19

  karenina VIP
lugn vacker o berörande!
2005-07-19
  > Nästa text
< Föregående

Rublev
Rublev