trots att mina händer såg så små
ut i hans så var dom vackrare än
någonsin och det var perfektion
(jag ville ju aldrig släppa taget)

händer sammanflätade
som om vi levde i ett pussel
men någonstans på vägen
tappade vi några bitar

det krävs två för att hålla handen
(men tills jag mår bättre... fångar
jag upp vänsterhanden i högern
det blir inte lika ensamt då

det blir bara så förbannat sorgligt)

***

jag ville bara säga
att om du hittar bitarna
så väntar jag här på dig

(trasig och förbannat sorglig)