Herr Ångest klädd i en mörk kostym
han bugar och bockar sig
och följer alltid en strikt kutym
de nätter han gästar mig

Han stiger in i mitt rum vid tre
när natten är tyst som grav
och väljer sittplats där han kan se
min bröstkorg bli klämd och kvav

Han älskar vargtimmens kalla hus
och minnen och gråt från förr
han äter styrka, han släcker ljus
och låser var öppen dörr

Helt plötsligt lämnar mig denne gäst,
han går efter slutad vakt
och gör i dörren en artig gest -
ger plats åt Fru Självförakt