i dina toner finns visioner
som följt med mig
i miljoner år

och andlöst faller
jag genom tidens vågor
tomrummets förmåga
att vara massivt förvånar
mig när jag passivt
passerar
mina egna ord

och långsamt särar
jag mina läppar
som dött kött öppnar
jag slött min mun men

(tystnad)

försöker svära men jag svävar
mellan språk
och förståndets fyrbåk
retas under oljig yta
en förvrängd
spegelbild
av mitt stumma ansikte.