Jakob målar Nora med blålera-
hon skrattar och skriker,
och skriker och skrattar
detta är så härligt och hemskt
att pappa målar hela henne blå-
men inte ansiktet och inte håret

I solen torkar leran och Nora
ser ut som en mycket liten elefant
grå och efter en stund flagnade
från det mjuka släta barnaskinnet

Pappa hjälper henne bada av färgen-
det tar en stund. Sedan sitter hon
ïnsvept i en filt och äter muffins -

för trettio år sedan var det jag
som målade hennes pappa
och han som åt muffins,
insvept i samma filt.