En skepparpipas drill i gäll diskant
ljöd högt när skeppet lade ut från land
för lycka offrad blev en kopparslant
och vinden, som tog i ett litet grand,
gav knarr och knak i alla sträckta vant
Vi biktat våra synder som sig bör
och lagt vårt väl i Guds och Jesu hand
Men drömmen oss mot undergången för

I många veckor färden gick galant
men ständigt tilltog solens heta brand
dess bana över himlen blev så brant
och aldrig någon ö med träd och sand
blev synlig över horisontens kant
blott vindens gny och vågors brus vi hör
nu tärs vårt tålamod av tidens tand
och drömmen oss mot undergången för

Vi satte villigt våra liv i pant
att nå vårt Shangri-La, vårt Samarkand
allt myterna förtäljde var oss sant
om paradisets fjärran gyllne strand
nu kräver ödet in vår pant kontant
av törst och blodig skörbjugg männen dör
allt hopp är brustet som oss tätt förband
när drömmen oss mot undergången för

envoi
O ni, som såg oss glada lämna land
ni aldrig mera våra stämmor hör
ty Gud tog bort från oss sin starkhets hand
tyst drömmen oss mot undergången för