Vid återséende av
hans alldeles särskilda kroppsform
hans utmärkande ansiktsdrag
och stenhårda blick
faller jag handlöst
genom förorenad luft
ner i en kall mörk ocean

Jag vill skrika
fånga hans uppmärksamhet
Men jag vet
att hans nu kyliga blick
för länge sedan slutat söka
efter mig

Hans likgiltighet skär i mitt bröst
Visste han
att jag ännu håller honom kär
skulle han håna mig
Hans hämnd skulle vara fullbordad

Trots kylan
kan jag inte sluta känna värmen
han en gång gav mig

I närheten av honom var
stjärnorna så vackra
blommorna så väldoftande
och luften så lätt

När ska jag få andas frisk luft igen?

När ska hans kraftfulla händer
släppa taget om min ömma strupe?