Min vän Adrian, själv same, lärde mig för snart fyrtio år sedan att det bästa sättet att fjäska in sig hos samer, som man händelsevis stöter ihop med på fjället, är att medföra och bjuda på rökt fläsk. Man kan längta efter något annat än torkat renkött...
Sanningen i detta råd kan möjligen bekräftas av följande berättelse:
Det finns en "Vägen västerut" som går från Gällivare via Porjus och Luspebryggan upp till Ritsem - om den går längre nuförtiden vet jag ej.
På bussen från Gällivare fanns det denna dag, precis som vanligt, ett antal förväntansfulla turister av skilda nationaliteter på väg upp till Stora Sjöfallet. I Porjus steg det på en liten gubbe och det gick ett sus genom bussen - en same, en tvättäkta uråldrig same, med näbbskor av renskinn, färggranna skoband, kolt och krokig knivslida i bältet! Han var hoptorkad och senig, en relikt från fordom, overkligt äkta. I handen bar han en i sammanhanget ytterst prosaisk plastkasse med texten ICA PORJUS. Han ställde kassen på sätet bredvid sig och försjönk i introvert tystnad utan att ägna det förbiilande landskapet eller sina medpassagerare ett ögonkast. Under en mil eller två ägnades han intensiva men diskreta blickar från turisterna, men så småningom mattades nyfikenheten och samtalen på tyska, engelska och franska återupptogs.
Strax efter Luspebryggan grep gubben plötsligt tag i sin kasse och kikade ner i den. Det blev dödstyst i bussen. Han rotade runt en stund bland varorna och tog så upp ett paket färdigskivad bacon. Han vred och vände på paketet, betraktade det med outgrundlig min, suckade och lade ner det i påsen igen. Efter en liten stund grävde han åter i sin påse, tog fram samma baconpaket och såg på det, nu med en uppenbar längtan i blicken. Så föreföll han att fatta ett avgörande beslut, drog sin kniv ur slidan och sprättade försiktigt upp paketet i hela dess längd. Han stack ner näsan occh drog njutningsfullt in doften från det rökta grisköttet, suckade, luktade igen....
Tystnaden i bussen var total, allas blickar var fastnaglade vid gubben och hans baconpaket när han med yttersta försiktighet drog ut en baconskiva och såg på den med en närmast kärleksfull innerlighet i sina milda ögon. Så förde han sin lediga hand till munnen och lirkade ut sina löständer och lade dem försiktigt bredvid sig på sätet bredvid plastkassen. Inte ville han slita på gudslånet i onödan, inte! Han stoppade in baconskivan mellan sina sålunda desarmerade tandvallar, klämde ihop käften och drog ut den, långsamt och njutningsfullt, en gång, två gånger, tre gånger - så besinnade han sig, såg tacksamt på den sladdriga fläskslamsan och stoppade med en suck tillbaka den i sitt plastpaket, återbördade paketet till påsen, stoppade in tandproteserna och försjönk åter i sin stillsamma outgrundlighet. Han steg av mitt i ingenstans några mil innan Ritsem, men i bussen härskade en andäktig tystnad hela vägen till dess ändstation.