Ljudet av din röst var vad jag behövde,
du alla tvivel i mitt hjärta då sövde.
Jag saknar redan att blicka in i dina blå,
en bild av vad vi varandra kan ge och få.

Att förneka och fly finns inte som alternativ.
Vi dyker ju ständigt upp i varandras liv.
Fast skuggorna nu är mörka och många
tror jag vi går hela vägen, den långa

Vetskapen om att det ordnar sig till slut
ger styrka och mod att stormen rida ut.
Vad andra än säger så lyssnar jag ej
för min plast och hem är bredvid dig.

Minns hur våra hjärtan samman dansa
därför vill jag åter igen med dig chansa
Vill avsegla med dig mot kärlekensland.
Sträcker trevande ut en darrande hand...