jag gillar er inte när ni får den där blicken
som ser rätt igenom mig och antastar mig
som om jag sitter naken med sprucken
sönderglodd hud och sot på ryggen från
alla brända broar och chanser jag inte tog

jag gillar er inte när ni blir sådär tysta
så jag kan höra era tankar eka apatiskt
mot väggen mellan sanning och lögn
när ni försöker låta tystnaden tala
men istället skriker fördomar i vana öron

ni frågar mig om jag vill vara ensam
om jag vill hantera min sorg ifred
lägger upp det som om jag hade
något alternativ men

jag vill att ni ska veta
att när ni kritiskt blänger fram tankar
över min ojämna vanvårdade kropp
med allvarliga blickar för att dölja
hysterin ni stöter upp i kräkreflexer
så lämnar ni mig aldrig ensam

dom ögonen är på mig

även när jag till synes går själv