Det ensamma perrongfolket spatserar omkring
med händerna i fickorna på Göteborgs Central.
Enj hund på en bänk, en bit bort
och betraktar en efter en.
Väntar på en ensam leende person,
en blivande mördare bland alla lugnbefriade ungdomar
och korsordsdamer på perrongen.
Grått ska bli rött när ett mord sker
då hon dödar perrongens allt,
den kollektiva ensamheten.
Ett styckmord då hon klampar in med hennes
smilande läppar och glädjefyllda ögon
bland alla begravningstysta tågväntare och jag.
Perrongens mulnande beteende blev solsken och 25 grader varmt.
Muskelansträngningar i allas kinder,
läppar som dras upp till öronen.
Dragspelet slutar spela den sorgsna låten
i tunneln.
Folk dansar till leenden
folk ler med henne
när hon går med hunden hem.