Den gamle mannen hade många goda vänner.

Denna soliga eftermiddag var de alla samlade hos honom.
Den blyga vårsolen lyste in genom fönstren,
och spred ett sprött, vackert ljus
över de blommor han nyss fått.

Där fanns arbetskamrater, nära vänner, släktingar,
ja, det blev nästan trångt.

De talade om forna tider. Små anekdoter om händelser
som de upplevt tillsammans. 

Den gamle mannen hade alltid varit omtänksam.
Han värnade om de svaga, utsatta människorna.

Alla fick plats i hans stora hjärta.

Vännerna sjöng för honom,
och berättade för honom hur mycket de beundrade honom,
vilken underbar, kärleksfull, varm man han var

under avskedsceremonin vid hans kista.