Ingen inspiration just nu ... Jag vill ju skriva, men det blir bara dåligt. Kan vara för att jag lyssnar på Sugarplum Fairy, som ja, är jättebra, men man får ingen inspiration. Om man vill ha inspiration ska man lyssna på Sahara Hotnights eller James Blunt, men jag har redan spelat ut båda deras låtar. Typiskt. Och batterierna i kameran är slut och jag har träning om två timmar. Men innan träningen måste jag äta.

Nej, verkligen ingen inspiration idag. Bara lite magont, som man brukar kunna få om man har sina tajta Cheap Mondaybyxor. Vill man vara fin får man lida pin, som det heter. Vill man läka måste man skada sig först. En gång sa jag det till min mamma. Då blev hon väldigt arg. Precis som den gången då jag var fem år och jag sa att jag ville dö. Jag sa det med ett leende, för jag ville verkligen veta vad som händer efter döden. Men mamma förstod inte det (hon förstår aldrig). Hon blev väldigt arg och sa \"Det är inget en mamma vill höra!\". Men jag ville fortfarande veta vad som händer efter döden. Även om jag aldrig pratade om det igen.

Inte heller kan jag logga in på Postis (Sydsvenskan ungdomssajt där man kan skicka in dikter och insändare). Men det är ju strunt samma i och med att jag ändå inte har någon inspiration till vad jag ska skriva. Och www.blogg.se verkar ha försvunnit helt. Men det är inte heller så viktigt, jag har ingen lust att blogga. Jag vill bara dikta på Poeter.se. Men tyvärr är ju inspirationen borta. Därför blir det lite klotter på Bara Ord.

Ibland blir jag rädd att min inspiration är borta för evigt. Vissa gamla människor skriver ju dikter i flera månader, tänk så håller jag på att förvandlas till en av dem! Jag har ju alltid varit lite före i tiden, gillar att gå på kyrkogården, tappade tänderna först i skolan och problem med knäet (vilket verkar vara pensionärsskadan #1). Ja, jag är nog en gammal tant med käpp och höftprotes innerst inne.

Nej, nu får det snart vara slut på min krönika, jag tröttar ju till och med ut mig själv. Då har det gått långt. Jag kanske borde skala av den till bara några få ord och sätta in lite rim, så den kan räknas som en dikt? Nja, det hade blivit en förskräckligt dålig dikt isåfall. Nä, nu hoppas jag på turen att jag har fått tillbaka inspirationen, jag har inte skickat in dagens bidrag till Kritikpoolen idag, så nu måste jag göra det. No matter what. Om jag så ska ta en dikt från min \"Förbjudna pärm\". Där är dikterna självupplevda och vissa av dem är så starka så jag knappt vågar läsa dem i och med att jag vet att jag faktiskt har känt så. Det skrämmer mig.
Majoriteten av dikterna i \"Förbjudna pärmen\" skrevs i höstas då jag mådde som sämst. Jag var nära på att bryta samman. Jag antar att det är så det är att vara TONÅRING. Det suger.
Men trots allt lyckades jag få bra betyg, medianen var VG, och nu mår jag bättre. Och jag fick MVG på provet i förra veckan så det går frammåt. Jag hoppas att jag får MVG i Svenska denna termin. Jag kanske borde visa upp några av mina dikter för läraren? Nej, det hade blivit jobbigt. Och han uppskattar bara jättepositiva naturdikter. Och det är jag dålig på. Jag är mer jättenegativa känslordikter. Det är lättare att hata än att älska, som man säger.

Och på tal om ingenting, kom låten \"Alla som inte dansar är våldtäcksmän\" upp i Ipoden nu. Den låten som har blivit anmäld. För vad vet jag inte. Hets mot folkgrupp? Ja, alla icke-dansare måste känna sig oerhört kränkta! Nej, där var jag ironisk. Men jag tycker att det är sjukt olönt att anmäla det.

Men nu måste jag verkligen avsluta. Hejdå!
P.S: Alla som kommenterar ska bli rikligt belönade med smilisar. Eller vad ni nu vill ha. Men hur som helst, kommentera gärna!