och jag såg dig i profil, nästipp, motljuskompetens
men du vände dig mot mig med munnen halvöppen som förstenad, ett evigt skri
du grät och jag sa ingenting för det var inte på grund av mig, hjälplöshet men hopp
kanske var det slut mellan dig och hon, vad hette hon nu igen? biatch med feta lår
du tittade ner som om du läst mina tankar, ångest och skyldig. men ingen kan läsa tankar och du lät mig hålla om dig tills du gick alldeles sönder inom mig, du grät vackert, rent och smärtsamt som en fin ballad och jag log till din hals innan jag upptäckte att jag bara drömde
du tittade upp på mig och sa

fan.

innan du vände dig om och gick igen. smärtsamt, jag sa förlåt, sakta, du gick snabbare som om du hört vad jag sagt och tänkt du vände dig inte om.