Jag drunknar till toner av Winnerbäck
till toner av gråa hår.
För när du föddes på nytt i min armar
föddes även en bitter tår.
För inte var den vacker och inte var den ful.
Men det var den ljuvligaste frukt av alla,
söt och saftig och mjuk som du.

Inget erbjuder du, förutom korta villfarelser
av förbjuden frukt, ändå åtnjuter jag den
som om det vore den sista.
För du har byggt ett bo i mitt huvud
en fjärilssvan utan hud.
Med för korta vingar för att kunna flyga ut.

Jag är inte längre jag utan ett förlängt du.
Inte visste jag att det här var att älska,
det har jag aldrig gjort förut.
Jag trodde jag blivit galen eller förtrollad
inte att det var du som smugit under min hud.