Sitter här på fyra ben
känner mig inte ha ett enda

du plockade mina vingar,
tog mina skor.

Förlät mig mina synder,
men bara vart av ett som ansågs gott nog.

Du höll mig i famn,
men lät mig falla

ner
ner

ner

i djupa betraktelser
av brådhastigt mod.

För jag var din kluvna tunga
din förvridna tarm,
hjärtats puls,
och handen på strupen.

Jag levde förlärd
av svikna ord
hudlös och tanig
när liten blev stor.