Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland blir man säker på att en del människor är skvatt galna........


Lavskrikor

Gick i Muddus urskog
mötte en springande man
han viftade vild i vädret
med värsta kameran

jagade skogens skrikor
ville fånga dem på bild
benen for åt alla håll
blicken stirrade vild

Där, där!!!
Han störtade bort igen
Jag hörde stegen dö ut
och sen

satte jag mig på en stubbe
i Muddus gröna berså
där drack jag lite kaffe
och tröstade skrikorna små

som kom för att med mig dela
min fredliga skogsmåltid
och få hälften av mina mackor och
hela min helgdagsfrid




Fri vers av papillon
Läst 452 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-04-04 13:53



Bookmark and Share


  aol
tack för att jag fick höra om din stund i en så vacker dikt vännen,
2012-11-04

  Bibbi VIP
Tack att jag fick följa med på dena ljuvliga utflykt.
2008-04-08

  Per Teofilusson
lavskrikorna, visst minns jag hur de kommer med sina flygarmössor från 2:a världskriget, ljudlöst glidande. Först en, sedan fem, här där där här. Fin kontrasttext om konsten att missa
2008-04-06

  korpfjäder
Lavskrikor! Koxikan kallade vi dem. De där älskvärda galningarna som inte bara stal smörgåsarna utan också öppnade ryggsäcken.
Och gärna satt en halvmeter bort med huvudet på sned för att se hur snörningen fungerade.....
2008-04-05

  Rolfsdotter
Vilken underbar text, kontraster minsann, myser och ler :) Kram Backsippan
2008-04-04

    papillon
Muddus är en nationalpark mellan Gällivare och Porjus
2008-04-04

  vera gade VIP
Härligt-skönt- men lite folkupplysning: vad är Muddus skog?
2008-04-04

  Carola Zettergren
Hihi strålande underhållande
charmig poesi!!!!
2008-04-04

  Lena Krantz VIP
Detta är lite som livet eller snarare jakten på det, om du jagar och försöker fånga så mister du det, om du stillsamt ser vad som kommer så fångar du det (i alla fall upplevelsen vilket är det viktiga).
Här fångade du fint det galna och det lugna samtidigt!
2008-04-04
  > Nästa text
< Föregående

papillon