Mina händer är korta, korta och tjocka
jag brukar säga att det ser ut som korvar,
du tar mina händer och säger
- ja det är dom ju faktiskt.
Jag vill slå dig ibland.
Jag vill slå dig för det är så skönt att känna din hud implodera
under mina korvfingrar.
Och när vi låg och höll armarna om varandra
(på något sett så hittade jag till dig i mörkret utan att ramla över något)
och du sa att du minns saker
som jag också minns,
jag kände mig nära dig,
närmre är täcket tillochmed,
jag minns när du kastade en spegel på mig,
att jag duckade och såg den splittras mot väggen,
den var röd,
den var mammas,
Jag minns när du stängde in mig i en byrå
och sprutade in äcklig Dateparfym
bara för att se hur länge jag pallade.
Du minns byrån,
jag minns lukten.
Jag minns dig
Jag minns när jag började bli rädd för dig
Men jag smälte det,
Du blev aldrig rädd för mig,
jag var för duktig.
Jag är för duktig.
Inget problembarn som du.
Men jag blev,
jag var elva när jag blev rädd för mig själv,
jag är femton nu och ska nog börja smälta det snart.