Störst av allt i häxans liv

är kärleken till sig själv och jorden

men kärlek och att älska

finns det någon skillnad i orden?

Att älska sig själv det kan hon

och att älska barn och djur går bra

men det där med män och sånt

det har alltid fått vänta till en annan dag

För hur skulle det vara egentligen

om en häxa la sin själ till en man?

Skulle den bli kantstött och trasig?

Hur vet man om kärleken är sann?

Förvirrad av tankar och känslor

häxan söker i sitt inre bibliotek

tar fram sina erfarenheter och råd

funderar på vad som gör henne vek

Kan det vara så att häxor är rädda?

Att tanken på att älska någon skrämmer?

Men häxan är ganska så klok ändå;

-det är ju inte något man bestämmer

En jämlike som kan ge henne värme

en man med en styrka och charm

som ändå med ödmjukhet och leende

kan söka närhet och tröst vi hennes barm

Drömmandes häxan vandrar fram i sitt liv

söker inte men väntar på att få falla

För trots allt så är det nog som så

att det finns alltid någon för alla

Med ett öppet hjärta och själen på fri fot

syns det oanade möjligheter i ögats djup

Häxan ler lite hoppfullt trots sin förvirring

kikar försiktigt fram över kärlekens stup...