Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Påsen i handen med lim






Sitter i ett hörn och sniffar lim

här har jag inget rim

Känner mig ensam
och trött

Det regnar och
de blir så blött

Har inga vänner
kvar

Har bara Mamma
kvar som tycker jag
är ett litet barn


Sniffar på och blir hög
känner mig som en nörd

Påsen i handen jag har
den ende vännen
jag har kvar

Limmet den börjar bli torr
tar lite nytt och börjar sjunga en sång

Tralla laaa va de är kul
kan ni tro där jag sitter
under min bro

Limmet är torrt igen
men inte mina ögon

Tårarna faller på min
kind och alla stänger sin grind

Jag går där i min ensamhet med
limmet i fickan och är en liten flicka



Det fattas något



Ingen ser mig

Där jag går...







Fri vers av häxanmara
Läst 253 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-04-16 15:27



Bookmark and Share


  Lyckohäxan Enediel
Aaaaj...vilket vemod...bra skrivet.
Ser den lilla ensamma flickan framför mig...och sånt gör att mitt hjärta gråter över de barn som har det så...
2008-04-18

  Spider
Tror du slog till med gripande rader igen!
dom får mig att tänka till det där lilla extra!
2008-04-16
  > Nästa text
< Föregående

häxanmara
häxanmara