Du framkallar dagar
på blanka ark
och låter allt som inte
äger en doft färgas i sepia

du doppar lackmuspapper
i regnvattenpölar
bara för att se om de färgas röda
fast du vet att den kollektiva kärleken
och solidariteten har blivit en bristvara
som reats ut mellan köpcentrets
klädgalgar

ändå viker du svalor av gamla
tidningar i tandläkarens väntrum
och släpper ut dem genom öppna
fönstergluggar, som om du hoppades
att någon därnere ska fånga fågeln,
plocka en fjäder och skriva alla de ord
du med tiden glömt och sedan med en
enda rörelse skicka tillbaka den till dig
så du kan se att de fortfarande lever.