Nu jubla min ande, nu fröjdas min kropp!
Jag nalkas vår ankdamm i hastig galopp
och tager från kanten ett glädjefullt hopp
man kan inte motstå att taga ett dopp

Här slingrar sig strofer som tankfulla ålar
små rosiga änglar som plaskar och prålar
i glittrande guldstänk de allting bemålar
men nerifrån djupen det stönar och vrålar

På botten bor djävulen, slemmig och luden
för kaos och ångest är granne med guden
vi syndar och bryter beständigt mot buden
och straffet kan få det att svida i huden

Mig fröjdar likväl mitt poetiska bad
jag trivs så förträffligt när dikternas spad
har värmts till en angenäm celciusgrad
och rimorden avslutar rad efter rad

Ack, alla poetiska vänner så dyra!
mig griper en innerlig, rusande yra
jag lägger en pil å min klingande lyra
som omedelbart jag mot höjden vill fyra!