Ikväll bär jag en svart korpdräkt
medan jag viskar min visdom in i dig.
Av ålder.

Min mor vann den innan jag föddes.
Hon tog ett hårstrå och band det
om vredet till ladugårdsdörren
så att den som öppnade och klev in
bands in i hennes drömmar.

Där satt hon och mjölkade
medan min far öppnade en värld:
Hennes mjuka barm gungade som en dyning
leendet skimrade som en vårflod
och de skarpa ögonen gnistrade av kristall.

Han tyckte att håret flödade sol
och sträckte sin famn runt hans hals.

Den kvällen bad han min mor
att fråga månen om lov tills den nickade
och sedan kom jag.

Ikväll älskade, bär jag en svart korpdräkt
medan jag rufsar om i ditt hår.
Du hör bara min andning medan jag viskar
och snurrar ett hårstrå runt fingret
tills jag drar det till mig mjukt.

Jag ska binda det om vredet till min sovrumsdörr
och önska mig en enda sak: Att det öppnar din värld så.