jag skickade ett brev till dig
men det var ett hål i trottoaren och jag
snubblade
och brevet fladdrade så sällsamt iväg i luften fast
tre dagar senare skrev du tillbaka
tackade för mitt brev
skickade med ett svart målat munspel
istället för alla melodier du ville ge mig
istället för alla andra du ville att jag skulle se
som hade gjort dig lycklig som hade gjort dig
främmande

fast att jag fortfarande hoppar över skarvar i trottoaren
säger folk att gud vad stor du har blivit.
gud vilken jobbig tonåring du har blivit.
och jag fortsätter säga
gud vad många fler rynkor du har fått
kanske den där plastikoperationen du tänkte gör för
ack så länge sen inte hade varit så dum ändå.
förbannelse över att prata långsamt för
dom har alltid gått innan jag är klar och
jag känner liksom inte igen dig längre
din musik är utbytt och du är inte du

och jag känner mig inte som någonannan
eller som något äldre
jag är bara tom
burk kanske
försöker att inte hata någon någonting
men vissa gör det bara väldigt svårt
att släppa lös såpbubblor från tungan
fast jag försöker inte heller någotvidare
så stäm mig
för jag orkar inte låtsas vara trevlig längre
och jag ska sluta skicka brev till främlingar
främlingar som konstigt nog
skulle kunna vara du när du var ung

fast äldre