jag är jag du är du men tillsammans är vi
inte ens människor

du bromsade alldeles för sent
hög hastighet slutar alltid med dödsolyckor
det visste vi men du gasade ändå
vi skrek aldrig det var mer ekot inuti som
skrek åt kärleken

blomsterträdgården vandrade ifrån oss
och lämnade vissna fyrklöver på dörrtrappan
det var olyckan som hälsade på
och jag hatar objudna gäster

jag har alltid lämnat mig själv
innan nån annan hunnit före
för jag tappar så mycket
när jag blir avvisad
sist var det hjärtat
det plockade jag upp
men skadorna kan ingen heala
du kallar mig handikappad
och jag antar att du har rätt

du tror alldeles för mycket
på lögnen för att tala sanning
kanske gillar du att vara annorlunda
men det du är blev du bara
för att du lyssnade på munnar
som egentligen borde vara stängda

älskling du minns inte ens när du dammade av mig
gjorde mig ny

idag behöver hela jag plåstras om
plocka upp stjärnfall från marken
och ge dig allt jag har men egentligen
inte förtjänar

jag vill men baby

jag hör bara ekot