Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tar mer än gärna emot konstruktiv kritik på denna text, speciellt eftersom det är svårt att veta om läsaren kan hänga med i tankegångarna. Kommentera gärna!


Brevduvan




Gör mig en tjänst, sa hon. Ta mig till månen. Rädda mig.
Rädda dig? svarade han. Till vad? På månen är allt dött, varför skulle du vilja fly dit?
På månen finns ingenting som kan gå fel. Hennes svar var inget mer än en viskning, men dess innebörd fick meningen att låta som ett rop- ett rop på hjälp. Han frågade. Varför drömmer du om tomhet?
Drömmer? Förvåning i hennes röst.
Vad skulle du annars kalla det? Självklarhet i hans.
Det är min enda utväg. Jag drömmer inte mer, det var längesen. Det borde du veta.
Dina brev är drömmar.
De är ord. Svaret kom snabbt, och det var kantigt, bestämt. Inte otrevligt, men omöjligt att bryta igenom. Han förblev tyst. En sällsam tystnad, som vinden.

Månen? sa han efter ett tag. Varför inte något annat? Som paradiset.
Hennes svar var självklart, egentligen hade hon redan sagt det.
I paradiset finns det för mycket att förlora.
Dina brev. Fortsatte hon.
Ja?
Dina brev var som månen. Lämnade ingenting som kan krossas.
Jag skrev att jag älskade dig.
Älskade, imperfekt, och du berättade aldrig varför.
Tror du inte på mina ord?
Jag vet bara att allt är en lögn tills motsatsen är bevisad. Det är därför jag vill härifrån.
För att du inte tror på mina ord.
För att solen går i moln ibland. Alldeles för ofta.
Han svarade. Men månen påverkas också av solen. Du kan inte gömma dig där.
Jag sa inte att jag vill gömma mig.
Du vill bara förlora allt och glömma att du någonsin förlorat det.
Rädda mig bara, ta mig dit. Motbevisa din lögn.
Jag har aldrig ljugit.
Men talade du sanning?
Han svarade. Du gömde dina känslor i ord. Bäddade in dem för att skydda dig själv. Är det en större sanning än min ärlighet?
Det är fortfarande bara ord. Du ska inte bry dig så mycket.
Jag kan inte hjälpa dig.
Varför inte?
Jag vet inte var du är.
Återigen tystnad. Brus.
Hon bröt den. Du slängde mina brev. Det var ett påstående, inte en fråga. Och hon hade rätt.
Det var ju bara ord. Han svarade med hennes egen mening.
Men det var mina ord, sa hon. Varför vill du inte rädda mig?
Du vill fly från dina drömmar.
Det har jag redan gjort.
I så fall. Välkommen till månen.










Prosa (Novell) av NovaHI
Läst 506 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-06-25 00:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

NovaHI