Spränger dom murar jag byggt för att gå ner
på knä och krossar de myter jag själv byggt upp

Jag möter mig själv i regn och sol
jag plockar upp ogräs och ger de till honom

Jag tar sönder mig själv i små molekyler
för att än en gång byggas samman igen

Ambivalensens mörker och harm öppnar
än en gång nya portaler, nya dörrar

Nya dörrar till den frihet som min strävan
tar mig till, de vägar och dörrar som jag väljer

Det som får mig att känna mig äkta,
de som får mig att känna mig fri

Min ärlighet speglas
och jag håller på att förseglas,
Trygghetens vagga viskar min våg

Min kärlek är så stor och i den
just nu min eviga trygghet bor

Jag åter förenar de rötter som så
länge lidit av ärr och brinnande sav

Jag öppnar dörren till verkligheten och jag
vågar stå kvar när natten blir till dag

Trygghetens dörrar öppnas och det
brinnande ljuset bränner min hud,
svidande smärta förvandlas till kunskap

Och mitt träd läker med tid igenom
kärlekens giv, när jag lägger fram mitt liv